popmor och den nervklene fadern

Idag är tanken att jag ska ta mitt första dopp. Det är så varmt.
Alla mår bra i vår lilla familj. Agaton har äntligen blivit av med problemen i magen hans och i min mage mår lilla människan bra, han/hon följde kurvan på pricken.

Nu måste jag försöka göra något nyttigt.

Oj vad trött å jävlig man kan bli av en traditionell svensk högtid.
Hoppas jag har återhämtat mig till fullo i morgon, ty då ska det arbetas för fulla muggar.

Vi var hos min mor ute i Roslagen, tillsammans med mina systrar och deras respektive.
En massa god mat och alkohol intogs.

Vad det regnar ute! Det är lite spännande när det regnar i Årsta numera, det blir nämligen översvämning i kurvan precis utanför oss då man råkat missa att lägga brunnen på ett mer lämpligt ställe än på en upphöjning. Mycket märkligt men ganska roligt tycker vi, självklart eftersom vi inte blir drabbade av det... än så länge.

Agaton har inte mått så bra på sistone, han har inte velat äta riktigt som han ska och inatt behövde han gå ut och bajsa med Micke vid halv fyra. Stackars lilla fina Agon och stackars Micke också. Jag fick ta nästa vända men den kom inte förrän halv sju. Han är nog på väg att bli bättre då han faktiskt ätit lite ris och verkar sugen på mat. Älskade lilla hunden. Jag längtar så tills jag kan gå på promenad med en skatt i var hand. Pluttungen i ena och Agaton i andra.

Nu borde jag börja fixa ihop lite saker här så att vi kan åka iväg och fira midsommar någon gång.

Hej!

Såg just nya programmet Leila bakar i Frankrike. Jag gillar henne. Jag gillar henne nog mer för allt som finns omkring henne än för hennes bakande. Alla fina saker hon bakar med... bunkar, skålar, vispar, assistenter... osv. Allt är så fint och i ljuvliga färger. Ljusa mjuka färger. Jag drömmer verkligen om ett kök, inte nödvändigtvis ett stort ett men ett kök som gärna andas funkis. Det gör inget om skåpluckorna är turkosa - jag skulle trivas ändå. Ett kök kräver en ny bostad. Ge gärna hit. Nuv.

Idag har jag gjort duktiga saker. Jag har tvättat, diskat och fixat käk. Snart är det midsommar och det ska bli helt underbart att lämna den smutsiga staden.

Vecka 28. Himmel vad snabbt det går nu. Jag har inte jättemycket att skriva just nu. Jag har lite torka. Det kanske blir roligare snart igen. Det får vi i alla fall hoppas.

Tjong

...då passar man på att fixa med trista papper, tvättstugebokning och diskning.
Det var ett tag sen jag skrev här, men speciellt mycket har inte hänt.
Eller har det?

Jo, jag känner Pluttet sparka i Popmors mage.
Det är lite surrealistiskt faktiskt. Jag är nog en sån där som först när allt är klart på BB, får det stora känslobrytet.
Så kanske det är för många fäder, eller inte.

En annan sak som hänt är att jag börjat träna.
Träna på riktigt alltså. Lyfter vikter å sånt. Det är helt okej om du frågar mig.
Vi får dock hålla tummarna att det håller i sig längre denna gång, än sist.

Nu har det varit lite dött här ett tag. Det kanske vi måste se till att ändra på.

Idag är det en regnig söndag. En regnig söndag vill man egentligen bara ligga under täcket och glo på någon halvbra film men istället ska här göras saker. Vi väntar finbesök av lillasyster Bobbo som kommer hit om bara en liten stund. Vad vi hittar på det vet vi inte någon av oss men jag har några ideér som jag tror kan komma till pass.
Igår var här städning som gällde och fint blev det... men det är fortfarande mycket som behöver göras. Rensa och rensa och rensa lite mer.

Idag är det exakt 3 månader till beräknat nedsläpp. 
Helt sjukt. 3 månader. Det är ungefär så länge jag behöver vänta på min födelsedag när det just varit jul. Ju äldre jag blir desto kortare blir väntan. Märkligt det där.

Jo det stämmer. Han vaknade tillslut. Mikael, som jag uppskattar den personens existens.
Vi gick upp till konditoriet och tog en fika och om en timme ska vi åka ut till Grödinge. Så himla bra att mor hämtar oss i Tumba då vi tänkte ta ut vagnen så att den inte står och skräpar här i husets Barnvagnsrum. Det blir alltså som en test-körning. Jag, Micke, Agaton och vagnen. Det är bara innehållet som om tre månader ska bytas ut. Underbart. Jag längtar så fasligt mycket. Mer och mer för var dag som går. Det är svårt att säga att det känns som att det närmar sig, det känns liksom lite dubbelt. Ena stunden känns det som bara ett stenkast härifrån, andra stunden undrar man om den verkligen kommer någon gång - den där ungen. Vår lilla unge. Tur att magen börjat visa tecken på det och att ungen själv ger ifrån sig livstecken mest hela tiden.

Det är så spännande det där med rörelsen i magen. Jag har ju ingenting att jämföra med men utifrån mina egna tankar så tycker jag att det rör sig väldigt mycket. Mer eller mindre så fort jag är i stilla läge. Förut var det mest om jag låg ner eller satt ordentligt bakåtlutad. Nu räcker det med att jag står stilla, ibland kommer det stötar även när jag går men inte lika påtagligt. I början var det ju så himla tokigt, varenda liten rörelse gjorde ju nästan att tårarna rann av lycka. Nu när jag liksom är van vid boxningsmatcherna blir det ibland jobbigt. Ibland tänker jag "sluta bråka med mig". När jag någon gång när det var så mycket kände jag ändå att jag aldrig skulle vilja vara utan det. Skulle det gå en hel dag utan någon hälsning skulle jag ju bryta ihop och genast bli livrädd för att något skulle vara på tok med Plutt.

Här är jag igen... trött och lycklig:

Klockan 06:43 hade Agaton sovit klart. Inte jag... för en gångs skull. Han vaknar väl vid 3:30 när solen går upp och sen väntar han bara ut ett bra tillfälle att börja gny. En promenad som i vanliga fall tar max 10 minuter tog nu 20. Jag gick nog och sov. Jag var tvungen att gå ut då jag igår lovat. Micke tror aldrig att jag ska hålla det när jag lovar första utgång med hunn, så jag kände att jag faktiskt inte kunde avstå. Då hade han vunnit och ni vet väl att allt är en tävling?!

Jag har sovit någon timme till och nu är jag vaken. Nu finns det ingen återvändo till sängen för sammanhängande sömn.

Känner mig som Bert. Apropå Bert-Fjärt så har det kommit så mycket luft ut baken på mig idag. Helt otroligt. Ännu mer otroligt är ju att jag delar med mig av det men det kändes liksom viktigt idag. Luft är något jag verkligen blivit "drabbad" av. Jag rapar och fiser säkert tre gånger så mycket som innan Pluttet. Min mor förklarade en gång en helt oväntad rap med att det inte bara är jag som rapar, utan att det är någon därinne som också håller på med ohyfs. Charmigt är det.

Något som jag faktiskt också blivit drabbad av (utan citationstecken då jag menar allvar) är förstorad hylla, förstorade bröst, lökar, pattar, tuttar, brön... kalla fanskapet vad fan man vill drabbad är jag hur som. Idag konstaterade jag att det handlar om två storlekar som jag ökat. På min nyinhandlade överdel till sommarens badande läser jag... jag skämtar inte... E90!! Jag drar i vanliga fall en C75-80 vilket jag tyckte räckte och blev över redan då. E, är det inte det alla blonda storbystade ingenjörer har? Förlåt. Nu var jag faktiskt elak.

Jag hittade faktiskt tillslut en som jag känner att jag kommer trivas i. Bytte gårdagens inköp då den, gissa, var för liten.
Nu ska jag ställa mig och laga lite mat. Det blir färs i pita med gurkjågurt.

Jag har haft/har en väldigt bra dag idag... trots satans jävla ont i ryggfan!

Mer sen kanske.

Han tycks dyka upp lite överallt och hela tiden för mig och Micke. I början mest som en kul grej iom soundtracket till serien Våra vänners liv. I början av varje avsnitt tävlade jag och M om vem som först frågade "Är det Niclas Frisk?" och genast var en eventuellt dålig stämning genast den bästa av stämningar. Här är han nu igen, den där Niclas och den här låten har jag verkligen fastnat för. Tyvärr är inspelningen från världens vidrigaste Malou von Sivers...
... men han är bra, han är jääävligt bra som Greger skulle uttrycktet.

Imorgon blir det en rar dag. Idag har jag haft fasligt ont i ryggen min. I korsryggera.

 

Nu ska jag nog duscha och strunta i att det är fotboll som visas på tvn i vårat hushåll.

Hoj!

Vilken härlig ledighet det har varit. Ändå har vi gjort saker hela tiden känns det som. Juste, jag jobbade ju i fredags så jag har bara haft fyra dagar istället för fem. Nåväl...

Idag har jag och Micke köpt en vagn till familjen. Den känns helt rätt för oss i dagsläget och jag hoppas att det kommer bli bra även om 14 veckor när minstingen ska komma. Herregud, 14 veckor, det är ju så jädra lite. Nu blev jag nervös. Imorgon påbörjas vecka 26. 4 kvar till 30 och sen 10 kvar till Plutt. AAAAAAAAAAAAAAAA!

Plutt-magen har verkligen börjat ta form och än så länge (peppar peppar ta i trä) utan läbbiga bristningar. Jag är väldigt noga med insmörjning mest hela tiden och kanske har det givit resultat. Eller så fanns det helt enkelt redan så mycket hud... haha. Sen är det faktiskt så att jag tror att jag i dagsläget har en rätt sund inställning till eventuella streck på magen: blir det så blir det och är det vad som krävs för att skitungen ska få växa ordentligt därinne så spelar det ingen roll. Här är magen och mamman:

den nervklene fadern och Popmor har blivit med barnvagn

Tänk att mitt livs kärlek snart är tillbaka där han hör hemma.
Är det inte underbart hur mycket jag längtar efter honom trots att han bara varit borta sen tidigt igår? Jag har donat lite här hemma, så att det ser lite fint ut när han kommer. Hela tiden med ett litet pirr i magen som för en gångs skull inte är Pluttet som bökar. Han med stort H, killen med stort K, mannen med stort M osv... Jag längtar så efter just den där personen men jag får trösta mig med att han faktiskt finns. Han finns på riktigt och han har liksom valt mig också och snart är han här igen.

Jag har tur som haft Agon vid min sida hela dagen. Jag har inte lämnat lägenheten utan honom idag. Vi har liksom hängt hela tiden och jaja, självklart vet jag att han inte uppskattat det lika mycket som jag men det spelar faktiskt ingen roll.

Nu ska jag läsa lite Allas (världens bästa tidning) och dricka lite vatten ty det är så varmt att man torkar ut idag.

Halv åtta vaknar Agaton och jag av att en annan hund skäller nedanför balkongen. Helvete tänkte jag samtidigt som jag hoppades att Agaton kunde somna om lite så att jag fick en halvtimme till. Jag har nämligen sovit hela långa natten utan att gå upp på to. Helt otroligt. Agaton somnade inte om så det var bara att svänga ihop en stadig frukost som inmundigades på balkongen, även Agon fick sin frukost där. Vi tog en lång promenad längs Årstaviken och fram till Mårtensdal där vi faktiskt tog tvärbanan hem till Valla för några tunga sista steg hem till sängen. Vi var ute i en och en halv timme och båda helt slut. Jag orkar verkligen inte anstränga mig på samma sätt som förut. Då blev man så klart trött av att gå raskt under en längre period men nu blir jag helt darrig och lite snurrig. Tur då att man har med sig två liter vatten och att det finns bänkar lite här och var. Det var tur även för Agon, för han blev också så himla trött och varm.

Nu blir det ut i solen med rart sällskap.

Jag är lite ledsen, mycket trött - snarare utmattad, alldeles för mätt och dessutom känner jag mig ensam. Han är på andra sidan jorden. Tyskland heter det. Det är så sällan vi är ifrån varandra över natten. Jag är varje dag så lycklig när jag kommer hem och jag vet att vi har några timmar kvar vi kan umgås under innan jag ska sova för natten. Han gör mig så lycklig. Alldeles varm och go i hjärtat. Nu gråter det lite i hjärtat men det är ett lyckligt gråt ändå.

Jag har några stora chokladmuffins i ugnen.

Nu är det sommar! Vilken sommar det blir sen. Höggravid och förmodligen helt överjävlig. Ett faktum jag finner väldigt trevligt ändå av någon märklig anledning.

Idag blir det till att umgås ute i naturen. Det ska bli kul. Lediga dagar är bra dagar.

Hej!

Idag är jag hemma med spikmattan under ryggen och en livlig skitunge i magen. Har knappt sovit under natten och har pissont. Jag ska ändå ta mig ut då det tydligen lindrar när man rör på sig. Vi får se hur det går. Jag hoppas innerligt på förbättring å det snaraste.

Hej och hå.