han har vaknat
Jo det stämmer. Han vaknade tillslut. Mikael, som jag uppskattar den personens existens.
Vi gick upp till konditoriet och tog en fika och om en timme ska vi åka ut till Grödinge. Så himla bra att mor hämtar oss i Tumba då vi tänkte ta ut vagnen så att den inte står och skräpar här i husets Barnvagnsrum. Det blir alltså som en test-körning. Jag, Micke, Agaton och vagnen. Det är bara innehållet som om tre månader ska bytas ut. Underbart. Jag längtar så fasligt mycket. Mer och mer för var dag som går. Det är svårt att säga att det känns som att det närmar sig, det känns liksom lite dubbelt. Ena stunden känns det som bara ett stenkast härifrån, andra stunden undrar man om den verkligen kommer någon gång - den där ungen. Vår lilla unge. Tur att magen börjat visa tecken på det och att ungen själv ger ifrån sig livstecken mest hela tiden.
Det är så spännande det där med rörelsen i magen. Jag har ju ingenting att jämföra med men utifrån mina egna tankar så tycker jag att det rör sig väldigt mycket. Mer eller mindre så fort jag är i stilla läge. Förut var det mest om jag låg ner eller satt ordentligt bakåtlutad. Nu räcker det med att jag står stilla, ibland kommer det stötar även när jag går men inte lika påtagligt. I början var det ju så himla tokigt, varenda liten rörelse gjorde ju nästan att tårarna rann av lycka. Nu när jag liksom är van vid boxningsmatcherna blir det ibland jobbigt. Ibland tänker jag "sluta bråka med mig". När jag någon gång när det var så mycket kände jag ändå att jag aldrig skulle vilja vara utan det. Skulle det gå en hel dag utan någon hälsning skulle jag ju bryta ihop och genast bli livrädd för att något skulle vara på tok med Plutt.
Här är jag igen... trött och lycklig:
Vi gick upp till konditoriet och tog en fika och om en timme ska vi åka ut till Grödinge. Så himla bra att mor hämtar oss i Tumba då vi tänkte ta ut vagnen så att den inte står och skräpar här i husets Barnvagnsrum. Det blir alltså som en test-körning. Jag, Micke, Agaton och vagnen. Det är bara innehållet som om tre månader ska bytas ut. Underbart. Jag längtar så fasligt mycket. Mer och mer för var dag som går. Det är svårt att säga att det känns som att det närmar sig, det känns liksom lite dubbelt. Ena stunden känns det som bara ett stenkast härifrån, andra stunden undrar man om den verkligen kommer någon gång - den där ungen. Vår lilla unge. Tur att magen börjat visa tecken på det och att ungen själv ger ifrån sig livstecken mest hela tiden.
Det är så spännande det där med rörelsen i magen. Jag har ju ingenting att jämföra med men utifrån mina egna tankar så tycker jag att det rör sig väldigt mycket. Mer eller mindre så fort jag är i stilla läge. Förut var det mest om jag låg ner eller satt ordentligt bakåtlutad. Nu räcker det med att jag står stilla, ibland kommer det stötar även när jag går men inte lika påtagligt. I början var det ju så himla tokigt, varenda liten rörelse gjorde ju nästan att tårarna rann av lycka. Nu när jag liksom är van vid boxningsmatcherna blir det ibland jobbigt. Ibland tänker jag "sluta bråka med mig". När jag någon gång när det var så mycket kände jag ändå att jag aldrig skulle vilja vara utan det. Skulle det gå en hel dag utan någon hälsning skulle jag ju bryta ihop och genast bli livrädd för att något skulle vara på tok med Plutt.
Här är jag igen... trött och lycklig:
Kommentarer
Trackback
